Sverige och svenskarna

I veckan hade vi psykologi på schemat, bara psykologer som föreläsare. De har en lite annan infallsvinkel än läkare i allmänhet, det är en ganska skön fläkt kan jag säga.
I torsdags hade vi till exempel en psykolog som arbetat med invandrare rejält länge. Hon berättade om hur man ska hantera tolkar och så vidare.
Hon berättade också om hur en av dessa nysvenskar tycker att vi svenskar "bor" så himla mycket.
Denna nysvensk syftade på att vi inte är ute på stan och strosar, bara när vi jäktar omkring i affärer. Att vi inte är på stan bara för att vara, se på folk och träffas.

Jag tycker att det ligger någonting i det.

Vi svenskar verkar ha jävligt bråttom jämt, till vad?
Till att sätta sig i soffan och mögla framför teven, eller som i mitt fall, mögla bort framför bloggar. Eller ut på landet, in i sin insynsskyddade trädgård eller skivrummet.

Detta fick mig att tänka på förra stället jag bodde på. Varberga i Örebro. Ett område med många olika kulturer.
Ibland fick jag för mig att promenera i detta område och några av de angränsande områdena. Jag gjorde observationer.
I Varberga, detta var på sommaren, så satt farbröder med "osvenskt" ursprung under träd på stolar placerade i en cirkel på ett ställe. Det kanske var tio stycken. De satt i skuggan, med sina käppar och samtalade, bara var med varandra.
I Varberga så var kvinnor, barn och män ute och gick, lekte, spelade fotboll. De gjorde mycket tillsammans. Det var riktigt gemytligt.
Om jag promenerade lite längre så kunde jag komma till något av de angränsande områdena. Varberga är delvis omgivet av svenskdominerade villaområden.
Där var det inte alls lika trevligt att strosa. Jomenvisst, finare hus än de röda tegelskokartongerna, kanske. Men knappt en människa ute. Någon enstaka cyklandes förbi, någon bil och kanske någon som var ute med hunden. Trots det fina vädret. Trots att det var helg.

Jag ska inte glorifiera Varberga på något sätt, när jag bodde där råkade jag ut för ett inbrott, ett inbrottsförsök, många snokande människor i begrepp att begå inbrott och jag blev av med en cykel.
Men det var ändå rätt trevligt där emellanåt.

Jag tror att vi människor behöver komma ut mer, jag tycker att det är lite tråkigt ibland att vi är så isolerade, mig inkluderad. Jag har låtit alldeles för många år passera förbi när jag bara suttit framför datorn och levt ett låtsasliv.

Det är fint väder ute, jag måste städa och jag vill ut. Så nu ska jag lämna datorn för en stund.