Humöret är väl inte helt och hållet på topp, det är inte dåligt heller. Min klantighet, denna återkommade åkomma, gör det bara lite klurigare i tillvaron.
Och sen att jag ska älta allt så förbannat mycket. Åh!
Men i alla fall. Det är mest lägenheten jag klantat mig med, det kan jag säga rent objektivt. Sen är det lite annat. Sånt här med känslor och bemötande av andra människor. Jag kommer då och då på mig med att skicka signaler som inte alls återspeglar det jag själv känner.
Sen att man säger fel saker så ofta.
Nu har jag viktiga saker jag måste göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar