Och alla har vi olika tycke och smak, jag brukar föredra så tunna böcker som möjligt. Det är svårt att komma undan vissa textstycken naturligtvis, det är inte så att man bara för att man väljer basic-varianten kan glassa terminerna igenom. Men jag inser att hade jag valt tjockboken i patologi hade jag nog dött denna termin.
Ytterligare bekräftelse på att jag valt rätt bok (förutom då att jag än lever och frodas som bakterierna på mitt köksgolv) har varit att det har varit ett par stycken medstudenter som under vissa avsnitt lånat min bok, för att den tjocka är för tjock. Ytterligare en poäng till självgodheten!
Dock återstår det att se hur bra jag klarar mig på tentan och hur bra läkare jag blir (en del verkar ju tro att ju fetare böcker desto fetare kunnande).
Hemma hos mina föräldrar har jag dock motvilligt fått veta att jag än en gång gått (omän jävligt ovetandes) i min faders fotspår, för i förmiddags fick han syn på min patologibok och efter en tur nere i källaren kom han upp med sin gammelupplaga av samma bok. Jävlar.
Dessutom var den snyggare än min (så klart), för 27 år sedan visste förlagen hur man gjorde omslag vill jag lova.
En del må tycka att den gammelgamla utgåvan från 81 ser tråkigare och mer DDR ut, men jag själv föredrar den framför dagens pråliga datorgenererade bild på en erytrocyt i glomerulusnystan. Den är enkel och ren. Dessutom matchar ju den gamla Robbins Basic Pathology min tyska armé-t-tröja perfekt!
2 kommentarer:
Den gamla var riktigt snygg.
Gillar alla de böcker vi har i det lilla biblioteket uppe på vår forskningsavdelning. Massor av gamla upplagor av böcker i både medicin och annat. Det är nästan något fantastiskt att slå upp en av dem på mitten och andas in doften från gamla tider.
Trycksvärtan man använde förr i tiden måste nästan ha varit psykoaktiv, för det välbefinnandet man kan få av lukten går inte att ta miste på!
Skicka en kommentar