Scenen

Jag försökte förklara för Fille storheten i en utav scenerna i Du levande, begravningsscenen.
Jag förmådde mig inte, jag började hela tiden skratta mig till gråt när jag närmade mig kärnan. Illa illa.

Nu är den scenen grymt upphaussad.
Nästa gång han ser den kommer han fortfarande inte förstå hur rolig den är och nästa gång jag kommer se den kommer jag bli lite besviken. Men jag gläder mig åt minnet av den scenen och jag ska se filmen igen, trots risken för att scenen ska krympa i mitt sinne.