Efter springturen, svettig och dan, skulle jag ta mig in i min korridor. Nyckeln har gått trögt några gånger och den går extra trögt nu när jag kör in den i låset och försöker vrida om.
FAN!
Jag tänker på vad det kommer att kosta mig att jag inte kan komma in i mitt rum på grund av att jag inte har en fungerande nyckel.
Jag stretchar baksidan av underbenet (m. triceps surae) för att lugna ner mig, komma på en lösning. Sen tappar jag tålamodet, tänker att nog nån i korridoren får komma och öppna, så jag i alla fall kommer in dit. Får testa nyckeln ordentligt sen.
Jag ringer då på. Det kommer någon jag inte känner igen... funderar på vem det är som har främmande. Sen öppnar hon och ja, först är jag helt preplex. Sen säger hon att jag nog kommit fel.
Då skramlar det till i min hjärnas myntinkast. Jag bor ju våningen ovanför där jag härjar nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar