Eric som svans

Idag hade jag tänkt skriva en blogg om hur kul det är att plugga till läkare, hur det än en gång bekräftades att jag valt rätt. För idag skulle jag svansa en läkare, för att se hur en läkarens yrkesroll är.
Tyvärr kan jag meddela att jag fick svansa runt på röntgen. Jag satt framför dataskärmar med olika typer av röntgenbilder hela dagen. Såg knappt skymten av några patienter.

Jag ska inte bli radiolog.

Jag ska inte påstå att det var en ointressant dag, att jag inte lärde mig något eller att jag blev dåligt bemött.

De var trevliga där på röntgen, jag lärde mig ordet divertikulit och jag fick omsätta mina neuroanatomikunskaper i verkliga patientfall. Men jag lärde mig också att jag vill träffa patienter, använda samtalet som metod och tänka ut behandlingar. Inte bara sitta och kolla på en skärm efter tjocktarmscancer eller maligniteter i hjärnan. Jag har en grym respekt för röntgenläkarna/radiologerna eller vad man ska kalla dem, men jag tror aldrig jag kommer bli nån av dem.

Det som gör mig något bitter är att de flesta andra i klassen säkert haft en sån där dag som övertygat dem om att de valt rätt (för att deras svansningar varit så himla roliga) medan det enda jag blivit övertygad om något helt annat.

Jag som trodde det kunde bli kul, även på röntgen.