Jag ska egentligen skriva en tråkig labbrapport om en tråkig labb. Jag ska tack och lov inte bli kemist, men det är ändå svårt att komma undan kemin helt och hållet, även som läkare.
Hursomhelst, igår skulle jag leka intellektuell och då blev det till att besöka Umeås årliga jazzfestival.
Det första jag såg var någon internationell storhet som hade med sig sina tre komanjoner. (Wayne Shorter Quartet). Det var riktigt svårsmält jazz kan jag säga, riiiiktigt svårsmält.
Jag fick lust att utbrista: "Kejsarens nya kläder" flera gånger under spelningen som var lång. Fast jag måste erkänna att det var riktigt bra musiker alltså. Hur bra som helst egentligen, men eftersom det saknades någon riktig röd tråd i musiken blev man alltför sällan gripen, även om det hände ett par gånger när bandet verkligen satte igång. VILKEN trummis och vilket samspel han hade med basisten. Helt otroligt! Det var konsertens behållning. Förutom nåt konstigt fruntimmer, nånstans en bit bort till höger om mig, som ibland ylade av upphetsning när saxofonisten gick lös med sin sopransax samtidigt som ett av trummisens vildare utspel ägde rum.
Kvällens höjdpunkt var helt klart den andra hela konserten jag såg: Fabian Kallerdahls Galore. Riktigt sväng som var en höjdare att se live.
En pianist som har The Mars Volta-glasögon, spelar sitt piano med ett mimspel svårt att beskriva.
En gitarrist som står och verkar onanera på sin gitarr och snart ska komma.. jag kan inte komma på en närmre beskrivning utan att det blir att behöva ta till snusk.. vilket jag nu blev tvungen till ändå..
Och sedan trummisen som såg ut att ha hur roligt som helst tillsammans med basisten. Till och med jag gick igång alltså, jag som knappt lyssnat på jazz.
Det här är en genre värd att utforska.
Förutom att skriva labbrapporter har jag idag umgåtts med tyskar.. eller tyskor kanske jag ska skriva.
Först åt jag lunch i deras sällskap, sedan gick vi på en promenad i skogen och tänkte på julen. Det är snart dags för sånt och man blir lätt påminnd när snön ligger vit på backen.
Jag stekte pannkakor när jag fick nos om att det var Bauerfrühstück på gång hos Betina, jag förhandlade mig till en andel i den rätten som verkade spännande. Mitt bidrag blev pannkakor till efterrätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kemi ja.
Nästan hela mitt första år bestod av kemi och lätt uttryckt kan jag säga att det är det tråkigaste jag läst under mina år här på universitetet (och då gillade jag kemi på gymnasiet).
Men dra på trissor och måla fan på väggen då man börjar göra sitt ex-jobb, då krävs det ju helt plötsligt att man kan sin kemi eftersom man hela tiden ska blanda ihop en massa reagens man ska köra i sina reaktioner. Jag är INTE road..
Fast å andra sidan går det rätt bra.. :)
Jazz i den högre skolan ÄR svårt och det är inte alla som klarar av det. Det kräver viss tillvänjning.
Dock har jag inte förstått Frank Zappa än, men flera musikaliska genier anser Zappa vara utomordentligt bra. Jag måste lära mig mera om musik teori o dyl först, innan jag ger mig på Zappa igen.
Bachs fugor tog ett tag innan jag förstod dem. I början var det bara en enda soppa och gröt av olika stämmor. Efter många genomlyssningar började man förstå strukturen och kunde följa en stämma, och man kunde se temat upprepas i en annan stämma. Helt otroligt. Men lyssnar man casually, så är Bachs fugor ogenomträngliga. Det kräver intellektuell ansträngning och koncentration.
/Matematikern
Skicka en kommentar