Resan "hem"

Örebro har blivit mitt andra hem, eller har Ume blivit det? Svårt att säga, för jag vet inte om jag kommer bli kvar där efter utbildningen, men det känns som att man åker hem i vilken riktning man än åker när man åker mellan Örebro och Umeå.

Hursomhelst.

Idag åkte jag bil tillsammans med Anna och det var en mycket trevlig resa. Vi talade nästsan konstant (i positiv bemärkelse) och jag tycker nog att det var kul att tala konstant och jag hoppas hon tyckte det samma.

Ett utav samtalsämnena var den märkliga lunchen. Vi stannade till på ett ställe, något värdshusliknande hak i närheten av Sundsvall. Igge någonting tror jag orten hette, men det kan vara ett konstruerat minne.
Stället hade en väldigt vandrarhemsaktig atmosfär tyckte jag och det kändes okej. Så okej att vi köpte kaffe och tog fram våra matsäckar och började äta.
Vi hade hittat varsin fin röd plyschaktig (och fin) fotölja att sitta i och mackorna smakade. Vi var just påväg att avsluta kaffet när en mycket, mycket arg man kommer fram. Han skäller ut oss efter noter, pratar om att stället kan tvingas slå igen på grund av oss och myndigheternas regler. Tydligen får man inte ta med sig mat in på ställen som serverar mat, detta kan ju låta dumt av oss, men det kändes inte som en restaurang.
Men ut gick vi illa kvickt, smått chockade. Jag försökte säga några ord till mannen, som någon sorts ursäkt för det vi gjort, fast jag tyckte han överreagerade ganska ordentligt dock. Och jag vet inte om han var mottaglig för det jag sa.
Om han är sådär i sitt kundbemötande kommer han nog bli tvungen att slå igen sin "restaurang" på grund av annat än miljöskyddsnämnden eller vad det kan vara fär myndighet som har hand om att förhindra kontaminering av matställen.

Nu är jag i alla fall hemma i Örebro och dessutom är jag trött. Och mätt.