Livet

När jag nyss promenerade hem till Carlshem från skolan kom jag på vad som egentligen hände i helgen.

Jag fick tillbaka hoppet. Hoppet om livet och hoppet om mig själv.
Oavsett hur saker artar sig så känns det som om det ändå finns hopp, att man kan göra något åt sitt läge. Jag brukar inte tänka så, men kanske ska jag ta och göra det lite oftare.

Ylva hade kört med sin positiva vecka, jag körde med min egna temavecka (jag vet inte exakt hur jag ska förklara temat jag hade) och efter en tveksam start så blev det en bra avslutning tycker jag.

De kommande veckorna ska jag köra positiva-veckorna.

Och kanske kan jag ta och köra positiva livet.