Bland begravningsljud och Natriumkaliumpumpar

Nu är det inte så kul att gå på läkarlinjen. Vi har dugga på fredag. Här kommer en liten sammanfattning om vad vi ska ha koll på: Transkription+translation=DNA--> RNA--> protein
Signaltransduktion, biologiska membraner (som inkluderar en massa värdefullt vetande om kolesterol och fetter), membrantransport, intracellulär transport, exocytos och endocytos. Och säkerligen har jag missat nämna någonting nu.

Alla delar här är intressanta att veta lite grann om, förstå hur de funkar och så vidare. När man ska hålla ordning på smådetaljer, bokstavsförkortningar och reaktioner hit och dit, då går man vilse och hatar tillvaron.
Tack och lov för att det i alla fall på nåt plan är intressant.

Sedan är det fascinerande att få ett humm om hur alla dessa miljarders celler av olika slag tillsammans utgör en levande människa.

Okej, duggan på fredag skall klaras av, helst med viss marginal för det är skönast så. Sedan ska vi nolla de nya läkarna... samtidigt som vi fortsätter för fullt med cellkursen. Sedan, i början av mars kommer den fruktade tentan där vi under en dag ska sitta instängda i Östra paviljongerna och visa att vi förtjänar godkänt på dessa 20 poäng.

Det känns lite långrandigt att repetera in allt ytterligare en gång, men det kommer behövas. Samtidigt som vi ska lära oss en massa nytt och dessutom göra två stycken labbar.

Det är inte det att det är ont om tid eller så, utan snarare ont om lust.

Jag hade dessutom en utomordentligt dålig dag för diabetes. Jag tänkte ta en blodsockerserie inför mitt sjukhusbesök på måndag (ska träffa diabetessköterska, dietist och fotterapeut), så att vi skulle ha lite värden att diskutera.
Det började med högt blodsocker efter frukosten, men det har jag haft tidigare och ska antagligen öka insulindosen till frukostarna i fortsättningen.
Sedan när jag värmt maten i skolan upptäckte jag att måltidsinsulinet inte fanns att tillgå. Väsktrollet hade placerat insulinpennan i mina mjukisbyxor jag fick i julklapp (de används mer än ofta när jag är hemma.. inte i skolan dock). Så det blev till att pilla i sig maten illa kvickt och kliva hem med raska steg. Insulinet måste ju in i kroppen ganska snart efter maten... helst ska det in innan maten.
Väl hemma och med insulin i bukens underhudsfett var det dags att gnaga igenom membrantransportcaset med Filip. Det gick bra, börjar få riktigt bra koll på det nu.

Senare skulle jag på egen hand studera proteinsyntesen och började känna mig konstig. Från att ha haft för lite insulin i kroppen övergick jag till att ha för mycket och med en rejäl insulinkänning som resultat. Lågt blodsocker, som är resultatet när man har för mycket insulin, botas bäst med sockerintag. Dajm och banan denna gång.
Min metabolism har med andra ord inte varit optimal för studier av cellernas olika små sysslor.
Som grädde på moset strulade injektionsnålen när jag skulle ta insulinet till kvällsmaten. (Min rödvinskorvstroganoff som legat i frysen sedan i höstas).

Nog klagat. Nu är sockret bra igen. Nästa vecka blir det kul och snart är det helg.


Efter att ha ägnat en hel eftermiddag och kväll åt Essential cell biology, Medical biochemistry och Hendersons dictionary of Biological terms har jag nu gjort mig förtjänt av lite vila och bokläsning. Och, believe it or not, jag plinkade lite på gitarren! Laddade ner tabulaturen till "Small black flowers that grow in the sky". En vacker låt som skulle passa bra på en väns begravning eller nåt.