Så pubertalt.

Det känns nästan som om man går i högstadiet igen.

Folk strular med varandra, det snyftas i korridorerna, folk försöker ställa häftiga frågor till föreläsarna, en del vill så desperat verka coola att de de är beredda att göra nästan vad som helst.

Och mitt upp i alltihop står jag, som en bitter gammal gubbe och undrar var jag är någonstans.

Det är inte så illa som det kanske låter, men ibland känns det så.


Nu ska jag ta en kvällspromenad och efter det se på teve.


Ps. Tack Staffan för att du hjälpte mig i fredags och tack för sången! Ds.