2009-05-24

A song from under the floorboards

När jag har arbetat som intensivast på mitt projekt har jag låtit öronen avnjuta en hel del musik. När det kommer till musik är jag, liksom säkert många andra, halvkonservativ. Jag tycker att det är lite marigt att lyssna in mig på, för mig, helt nya band. Det är liksom lättare att luta sig tillbaka och lyssna på det gamla man redan är bekant med, låtar man redan vet hur de känns. Det är bekvämt att redan i början av en låt veta om det är en låt man är sugen på just för tillfället.

Men på sistone så har jag lyssnat på musik till den milda grad att jag lite grann ledsnat på de gamla favoriterna emellanåt. 
Därför blev det lite lättare att ta steget och lägga in Magazine-samlingen (Where the Power is), jag fick av pappa på cd, i mitt iTunes-bibliotek.
Jag tror att Magazine klassas som post-punk, men eftersom jag är lite ignorant så säger det mig inte särskilt mycket. Men bra är det, jävligt bra. Bland det bästa jag har hört på länge. 
Varför har jag inte lyssnat på det här tidigare?

2 kommentarer:

aage sa...

Jag hamnade här för att jag lyssnade på Magazine när de var nästan nya (OK, de hade nog precis lagt av när jag upptäckte dem) men nu alltså är så gammal att jag måste googla på referenserna i A Song From Under The Floorboards, världens kanske bästa låt. Fast det är inte bara för att minnet sviker; jag tror inte jag gjorde de kopplingarna då, och hade nog aldrig gjort dem heller hade det inte varit för internet.

Jag ville väl egentligen mest heja på Magazine-inresset och tipsa hårt om Secondhand Daylight. Även om jag tycker A Song From ... är typ bäst nånsin så håller jag nog Secondhand Daylight som album högre. Nån skrev nån gång fint om dess inledande spår. kyla, och att blåsa i händerna, men det orkar jag inte ens minnas, än mindre återge. Men lyssna. I will drug you and fuck you, on the permafrost.

aage sa...

Jag kommenterade skitmycket här innan, men det var väl fan också, jävla internet, att saker fösvinner. Poängen var väl att jo, A Song From... är fenomenal, världens bästa låt tycker jag nästan helt ärligt; men jag ville rösta på Secondhand Daylight som bästa album. Sen ville jag fylla på med (efter att ha spisat en del själv) att det kanske mest är början, Feed The Enemy, och sen andra sidan so, vi sade förr, och den börjar med The Thin Air. Men överallt - vilket basspel! Vilken basist! Viva Barry Adamson.