Kung

Någon gång har jag hört, känns som något Filip skulle kunna säga, att om man går tillräckligt långt bak i ett släktträd så är alla släkt med en kung.
Och så är tydligen fallet även med mig.

Kristian I landade min släktforskande moster på.

Låter väl danskt för att helt falla mig i smaken, men han var tydligen regent över hela norden, så varför inte?

Lite tudelad

Jag är mer motiverad än någonsin att öva mig på läkeriet, det är ett som är säkert, men en sak måste jag erkänna och det är att jag aldrig tidigare tyckt att det varit så segt att läsa kursböckerna som nu. Jag förstår inte varför.
Nu måste jag läsa binjurar.

Idag så var det lugnt på avdelningen under eftermiddagen så jag slank iväg på ett seminarium om etik i sjukvård i livets slutskede. Läkarföreningen, eller vilka det nu var, stod som arrangör och seminariet var intressant.
Efteråt visade det sig att man blev bjuden på trerätters och jag kunde bara tacka och ta emot.

Det börjar arta sig detta, denna medicinplacering är riktigt givande. Det var lite ovant i början av veckan att arbeta med faktiska papper (många hektar urskog) istället för datajournaler. Chocken har släppt efter det första förtvivlade försöket att tolka överläkarens handstil på remissvaret från infektionskliniken häromdagen.

Idag har jag varit på thyroideamottagning under förmiddagen. För första gången har jag ordentligt fått träna mig på att palpera sköldkörtlar och det är inte det lättaste. Särskilt inte om patientens största fobi är att bli strypt, men hon var förvarnad och det gick bra. Får jag palpera några körtlar till kanske jag kan få kläm på detta. Kanske.

Passiv

Jag tänkte att jag skulle vara klipsk och gå hem en sväng efter en lång dag på medicinkliniken innan en lång kväll och kanske natt på kirurgakuten. Tanken var att mina föräldrar skulle stå med grytorna varma på framme på bordet, allt färdigt att hugga in.

Men icke.

Nu sitter jag hungrig och väntar på att det ska dyka upp någon alls här hemma.

Det är bara att konstatera:

I Örebro använder man pappersjournaler i mycket stor utsträckning.

Det är bara att konstatera:

Det var roligt igår.

Veckans replik

När jag frågade narkossköterskan om vilket preparat han just höll på att injicera för att söva patienten fick jag svaret:

"Det är propofol..." varefter han vände sig mot patienten och fortsatte: "...det var det som Michael Jackson dog av".

Operationen slutade lyckligt och patienten tog inte illa vid sig.

Lycksele

Jag tror jag gjorde ett lyckodrag när jag valde Lycksele som ett av mina alternativ för min regionplacering i kirurgi. Som ensam läkarkandidat på kirurgkliniken har jag haft en stor frihet, jag har kunnat gå på akuten, vårdavdelningen och operationsavdelningen bäst jag velat. Naturligtvis har det allra mest blivit operationsavdelningen. Kanske borde jag vara mer på akuten, men jag gillar ritualen när man tvättar sig, stiger in i operationssalen, får assistans att träda in i op-rocken, blir tilldelad operationshandskar av storlek sju och en halv och till sist ställer sig vid såret.

Söndagsångest

Det enda spåret efter vår vilda lördagkväll är reflexhammaren. Om hela sanningen ska fram så var inte kvällen så himla vild och reflexhammaren användes inte heller i något slagsmål. Så roligt har man inte hos mig.

Däremot hamrade vi varandras reflexer på lördagskvällen, för det är sånt vi läkarstudenter gör på lördagskvällar.

Det var dock kul.

Livets mysterier

Vi gluttade på inspelade patientsamtal på video idag, ett moment i PU-kursen. Jag kan inte annat att säga att det var kul och lärorikt att glo på sig själv tala med patienter, men vad har jag för tics? Och hur i helvete kan jag väga 73 kg när jag har så förbannat smala armar?

Ticsen hade jag nog på känn och armarna visste jag redan om, men att se de två fenomenen samtidigt i samma tv-ruta var en uppenbarelse.

Nu ska jag sova, mina öron ringer, vi har spelat musik. Tillsammans.

Dubbelnäe!

Nu bestämmer sig Word för att utöver lite godtyckligt kraschande framför näsan på mig sätta in andra tecken än å, ä och ö i diagrammen. Och nej, det går inte att ändra på bara genom att försöka skriva å eller vilket tecken man nu önskar.

Näe

Jag gillar inte när Word lägger av utan förvarning så att mitt osparade arbete försvinner ut i oändligheten utan återvändo.

Huuu

Jag fick lite ångest när jag la in lite gamla filer på nya datorn. Jag hittade en massa bilder från nollningen...

Ta helg i repris

Fredagseftermiddagen ser inte ut att bli så lång då professorn än en gång sticker in huvudet och säger att vi har en patient att skriva in.

Det stod mellan mig och en annan kandidat som drabbades av huvudvärk.

Således blev det jag som klockan 17.45 började byta om till civilkläder.

Systoliskt duschande blåsljud med punktum maximum över apex, delad andraton och oregelbunden rytm. Halvkonstiga lungljud.

Remiss hjärteko och lungfunktionsundersökning.

Rätt kul avslutning på veckan. Tur att jag inte ljög på antagningsintervjun om att min dröm är att bli läkare.

Nu är jag trött, men jag blir bjuden på middag så klaga ska jag inte.

IKSU-sport och en letter to the editor

I kväll var jag och Henke på IKSU för att bli introducerade, imponerade och indoktrinerade, gratis guldkort i en vecka framåt. Ett erbjudande vi bara inte kunde tacka nej till.

Är det något pass som rekommenderas extra varmt är jag öppen, måste ju se vad det är som alla så vurmande (hysteriskt) pratar om.

Sen när jag kom hem kom jag på att det kan vara en bra idé att skriva ett utkast till min "letter to the editor" som jag ska diskutera i morgon, obra att komma tomhänt till mötet. Men med lite pill och dålig engelska fick jag nog ihop något som kan liknas vid en vetenskaplig text på 13o ord, det var lättare än jag trodde att inte överstiga gränsen på 170 ord.

Ta helg

Klockan var strax efter ett och det såg ut att kunna bli en tidig eftermiddag när professorn stack in huvudet och sa att vi hade en patient som skulle skrivas in.

Men det är ändå rätt kul att skriva in patienter, man får prata med dem, undersöka dem och sedan dokumentera.

Nu ska jag skriva på uppsatsen.

Mitt liv är i övrigt fritt från spänning.

Epilepsi, epicentrum, epikris

Jag satt två timmar med min första epikris. En epikris är (tror jag) en liten sammanfattning av ett vårdtillfälle där man skriver om vad patienten kommer in för, vad man gör för utredningar, vilka slutsatser man drar och vilka åtgärder man gör.

Ett verktyg läkare har när de "skriver" epikriser är diktafonen där man alltså talar in det man "skriver". Ett verktyg jag ibland tycker är väldigt obegripligt då jag tycker det går fort att skriva på datorn för hand.

Med diktafonen i högsta hugg satt jag då trots allt i nästan två timmar och talade.

När jag kände mig klar försökte jag spara diktatet, det gick inte.

O-bra.

Jag trodde att allt mitt jobb var förgäves när jag som en skänk från ovan fick hjälp av de medicinska sekreterarna.

Medarbetare är bra att ha.

Lördag

Ta på t-tröja, slå in paket, knyta skorna och låsa ytterdörren (med nyckel utifrån).

Clogger, kamrater och kalas väntar!