Oavsett valets utgång i morgon kommer jag att ägna energi och tanke åt att förändra detta land till det bättre

När jag lämnade in efter kampanjandet för vänsterpartiet utanför ICA-Maxi så kunde jag konstatera en sur mage, en lätt huvudvärk och lite sveda i halsen.

Det gick väl hyfsat, folket var trevligt och solen sken stundtals, dock var det inte så mycket folk. Många visade sina sympatier, en gråhårig dam sa med innerlig stämma att vänsterpartiet är ett bra parti. Flera andra sa att de redan röstat på oss. En kvinna kom fram till mig och tittade på en av affischerna, "Honom gillar jag!", pekade på Lars Ohly. "Bra!", sa jag, "då hoppas jag att du röstar på honom i morgon". "- Ja, det ska jag, för han har så bra åsikter!"

Självklart är det uppmuntrande att träffa redan frälsta, men de är ju som sagt redan frälsta. De vet redan att vi måste föra en mer progressiv miljöpolitik och åter börja minska klyftorna i Sverige.

På väg därifrån skulle Ann gå och ta en knapp av moderaterna, jag vet egentligen inte varför, men det skulle hon. Jag gick lite i förväg, men det tog tid med den där knappen och jag slöt upp med henne och befann mig plötsligt i en het politisk diskussion.

Därav hesheten.

När jag blir engagerad får jag en engagerad röst. En röst som både Ann och mamma anmärkt på denna vecka.

Jag blev inte bara engagerad över att jag inte delar deras åsikter utan även den överlägsna attityd de uppvisar och deras sätt att diskutera.

Deras sätt att diskutera var det ja: under diskussionen kunde de aldrig komma med sakliga argument. Jag ifrågasatte ett så ihåligt argument som att de var tvungna att sälja statliga företag för att stabilisera statsfinanserna (vill man stabilisera statsfinanserna ska man inte sänka skatterna som de gjorde, vill man ha långsiktiga inkomster är det rentav idiotiskt att sälja företag som ger oss medborgare extra pengar till välfärd). Svaret jag fick hade inget med ekonomi att göra utan att staten inte ska äga spritbolag (som om det är bättre att man byter ut ägaren till någon som bara är intresserad av den kortsiktiga ekonomiska vinsten och inte bryr sig ett skit om de sociala konsekvenserna av alkohol).

Vid punkten då de samlade Moderatungdomarna försökte stämpla kommunist i min panna gav vi upp.

Innan dess hade de hunnit ljuga om Lars Ohlys kommunisthistoria, klappat mig på huvudet och sagt att jag inte verkar förstå hur företag styrs (jag ifrågasatte hur demokratiskt det är med privata storbolag och en av dem sa att aktiebolag styrs demokratiskt, hur demokratiskt det nu är med aktiebolag där man får mer formell makt ju mer man äger, den dagen då alla anställda inom företagen får lika rösträtt på bolagsstämmorna kan jag hålla med om att bolagen är demokratiska).

Kan Moderaterna inte någon gång bli ärliga och säga vad de egentligen vill: skydda överflödet från folket, stärka arbetsgivarnas överläge över arbetarna och egofiera människan in absurdum.

Vill vi ha ett Sverige som styrs av folk som mot bättre vetande säljer ut allt som är gemensamt?

Vill vi ha ett samhälle där ens viktigaste val i livet är valet av föräldrar?

Vill vi ha ett samhälle där man stoppar huvudet i sanden för viktiga framtidsfrågor som klimathotet och den kommande oljebristen?

Vill vi ha ett samhälle där allt undersköterskorna får i skattesänkningar och lite därtill kan komma att bli nödvändiga att spara för att ha råd med sjukvård när de gemensamma försäkringarna inte längre finns?

Om inte, rösta på Vänstern i morgon!