Kanske är det inte mycket man kan göra, kanske är det bara en tidsfråga innan vi börjar bryta uran i Sverige. Det finns stora bolag som otåligt väntar på att det ska bli lagligt att gräva hål i vår mark för att komma åt det härliga kärnbränslet vi sitter på.
Att investera i ny miljövänlig teknologi för att tillgodose vårt energibehov kostar på och minskar på kort sikt den ekonomiska vinsten för företagen, detta leder till minskad avkastning. Får inte aktieägarna den vinst de tycker de förtjänar sjunker aktiekursen. Många av dem som sitter i bolagens ledningar har belöningssystem som är knutna till aktierna och deras utveckling och avkastning. Därför har de ekonomiska incitament att alltid driva företaget mot så stor avkastning som är möjligt.
"Pengar får en att göra saker man egentligen inte vill", har jag hört. Regeringen förnekar inte detta, deras mantra är ju att "det ska löna sig att arbeta" (girighet är bra).
Därför är det inte konstigt att gruvbolagen står på kö för att exploatera vår natur. På kort sikt finns pengar att hämta, konsekvenserna berör inte aktieägarna.
Vad får uranbrytning för konsekvenser förresten?
Jag letar runt på internet och får inga riktigt tillfredställande svar. Förespråkarna för uranbrytning menar att det är precis lika smutsigt som annan gruvdrift, dvs ganska smutsigt. Motståndarna hävdar att uranbrytning är ett stort miljöhot.
Jag vill tro på förespråkarna, men motståndarna har mindre ekonomiskt intresse. Fast man vet ju aldrig.
Vad som är säkert är att stora dagbrott för utvinning av uran påverkar omgivningen mycket negativt om man inte lägger ner stora resurser på att förhindra detta. Samtidigt är det inte helt säkert hur effektiva metoderna är att hindra just miljökonsekvenserna. Kommer spannmål att stråla farligt mycket decennier efter avslutad utvinning? Det finns risk för det, även om jag inte vet hur stor den risken är.
Min poäng är inte att uranbrytning garanterat kommer leda till stor miljöförstöring, men med aktörer som har ett större intresse i ekonomisk avkastning än miljö och vi dessutom har ett osäkert faktaunderlag känner jag mig ytterst obekväm med uranbrytning.
Det kryper i varje svampplockarfinger jag har. Tänk om man inte längre kan plocka svamp i Västerbotten! Skogen skogen skogen, har den orörda skogen inget egenvärde?
Är det inte bättre att försöka lösa energibehovet med lösningar som är både klimat- och miljövänliga? Sol- och vindkraft är på frammarsch, kärnkraft behövs inte ens.
Under andra världskriget ströps oljetillförseln till Sverige, då började man i Närke att gräva efter alunskiffer som är rikt på olja. Stora mängder skiffer togs upp för att dräneras på de värdefulla oljedropparna, inte helt olikt sättet man utvinner uran på och idag kan man några mil söder om Örebro se en stor hög som det fortfarande pyr i. Hur kommer det se ut efter vår jakt på kärnbränsle?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar