Läser ledaren på Aftonbladet: 2010 blir det stora egoåret, Eva Franchell framstår som en mycket klok skribent.
Samtidigt som vi i valet inte verkar diskutera vad vi vill ha för sorts Sverige, diskuterar vi inte heller något om vad vi ska ha för värld.
De rödgröna presenterar en miljöpolitik som tar ansvar, de blåbruna kontrar med att skrämma upp väljare med att den ansvarstagande miljöpolitiken oppisitionen vill ha ska leda till dyrare bilturer. Det är ju själva tanken, så att vi åker mindre bil. Man lägger fokus på folks egna plånböcker.
Men de rödgrönas förslag innehåller ju kompensation för de som måste använda bilen. Dessutom måste bilberoendet minska, det finns många goda argument för detta, även utanför de rent miljömässiga (folkhälsa och trafiksäkerhet bland annat). Vi kanske inte ska sluta fara i bil helt, men kanske tänka efter en extra gång. Inte ta bilen till affären en liten bit bort när det går att ta cykeln eller gå.
Men denna politik som ska styra oss att ta vårt miljömässiga ansvar hånas alltså av alliansen, som själva tidigare erkänt behovet av höjd bensinskatt, samtidigt som de har infört en supermiljöbilspremie som rör några promillen av bilinköpen.
Alliansen säger att vi inte behöver åka mindre bil för klimatets skull, det räcker att byta ut bilparken. Att bygga miljöbilar tycker jag är fantastiskt, så att vi på sikt kan få en riktigt miljövänlig fordonspark. Men att bygga en miljöbil kostar också på klimatmässigt, så till att börja med måste vi dra ner på bilkörningen.
Alliansen tror att konsumtion kan lösa miljöproblemen, när det är just överkonsumtion som är det stora miljöproblemet.
De rödgröna försöker sprida medvetenheten om vad vår materiella överkonsumtion får för konsekvenser, alliansen är så mån om röstfisket att de inte vill skrämma bort det potentiella bytet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar