2010-09-15

Makten och härligheten

2010 är på väg att bli året då vi inte längre kan peka på flisan i ryska, italienska och amerikanska medias ögon då spjutet i vår egen massmedias öga blivit så stort och förblindande att Berlusconi nästa borde känna sig avundsjuk.

Viktiga saker händer i vårt land, men de förtigs. Vi håller på att genomgå ett systemskifte. Allt ska privatiseras, avregleras och reas ut. I media hörs inget. Samtidigt som Mona Sahlin i Expressen får dras med en Toblerone som hon köpte i mitten av nittiotalet så säljer Fredrik Reinfeldt mot bättre vetande ut gemensamma tillgångar för miljarder och åter miljarder, inte ett enda frågetecken syns i media. Fredrik behöver inte motivera sin privatiseringsiver, han behöver inte försvara sig, frågan finns ju knappt. Fredrik som utsetts av folket behöver inte stå till svars inför folket. Mona som utsetts av ett parti, genom demokratiska val, måste stå till svars för klantigheter som kostat skattebetalarna tiotusen kanske. Fredriks affärer rör sig om miljarder och åter miljarder (det tåls att upprepas).
Privatiseringarna kommer på kort sikt kanske kunna köpa väljare i form av skattesänkningar, men om 20 år när svenska folket förlorat miljarder och åter miljarder på utförsäljningarna av bra företag, vad händer då?

Det sägs att staten inte är bra på att styra företag.
Men blev det bättre när vi avreglerade elmarknaden?
Blev det bättre när vi avreglerade tågmonopolet?
Var etablerades alla nya privata apotek?

Det som borde vara valets viktigaste fråga lyser med sin frånvaro i media.



Lars Ohly går på bröstpumpen, fokus ligger inte på vad han menar eller vilken politisk idé han har. Media förlöjligar bara.
Samtidigt kommer Carl Bildt undan med folkrättsvidriga skumraskaffärer i Sudan. Moderaternas hantering av Sven-Otto Littorin och andra ex-ministrar belyses inte alls.
Anders Borg står över politiken, han är ett ekonomiskt orakel som syns på bild så fort det kommer positiva nyheter om svensk ekonomi. Ingen minns hans svarta hemhjälp för media hjälper oss att glömma. Ingen minns att han helt och hållet avfärdade varningarna om en annalkande finanskris innan den stora finanskrisen 2008. Nu får han kredd för att han varit finansminister under krisen, men vad har han gjort? Inte särdeles mycket, men kredd ska han ha!


Alliansen behöver inte bedriva någon valrörelse, Expressen, DN m.fl gör det så bra åt dem (de har heller inget att vinna på vanligt kampanjande för då måste de visa sina politiska idéer som inte stämmer överens med svenskarnas värderingar).
Genom borgerlig media kan borgerliga politiker uppfinna sina problem de ska lösa. Där får de formulera lösningarna på de påhittade problemen och när de inte löser problemen ifrågasätts de heller inte.
Jan Björklund har gjort hela sin politiska karriär på den stökiga skolan, med medias hjälp har han kunnat befästa det som sanning att svensk skola är i upplösningstillstånd. Tror folk att skolan är i upplösningstillstånd låter de politiker sätta krokben på de "flummiga" lärarna.




Den allierade journalisten. En blogg med anonyma journalister som har ett och annat att säga om mediebevakningen.

Inga kommentarer: