Det känns bra men jag har mycket att släpa på.
De senaste dagarna i gamla hemtrakten har varit mycket bra.
I lördags hade Vänsterpartiet, SSU, republikanska föreningen och några organisationer till en tämligen lyckad alternativ fest vid sidan av etablissemangets storslagna Bernadottefirande med tillhörande kungligheter, SÄPO och pampar.
Jag satt i vänsterns vagn och pratade lite med folk och delade ut valinformation, det var roligare och trevligare än väntat. Det kom fram en man som såg mycket pigg ut för sin ålder, jag trodde han var 70-någonting. Han hade cykeln med sig, beklagade sig över allt kungafjäsk, det odemokratiska i en statschefstitel som går i arv och så vidare. Sedan sa han att han inte riktigt kände sig så kry, blåscancer och en ålder som tar ut sin rätt. "Är man över åttio så får man stå ut med en del" sa han innan han tog farväl och cyklade vidare.
På kvällen hölls det konserter såväl i det republikanska som det royalistiska lägret. Royalisterna hade tack vare skattebetalarnas pengar fått en mycket stor och fin scen vid slottet. Storbildsskärmar och ljusramper som kan jämföras med Orangea scenen på Roskildefestivalen. Vi republikaner fick nöja oss med en mycket mindre budget och ett mindre torg, men vad gjorde det när Mikael Wiehe drog betydligt fler åskådare än artisterna som spelade för kung
en på järntorget?
Dagen efter kom helgens stora höjdpunkt då jag med Ann gick en etapp på Bergslagsleden utanför Örebro. Tänk vad naturen är underbar! Vi hittade ett vindskydd vid en tjärn och hade veden varit torr hade allt varit fantastiskt, nu var allt fantastiskt ändå, men ändå!
Vi övernattade där, stekte sojakorv på Trangiaköket och drack varm choklad.
Några sångsvanar bjöd på lite musik och ett par fladdermöss hade uppvisning över vattnets spegelblanka yta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar