Skitplacering

Denna vecka har skolan varit sisådär. Vi är placerade på kirurgen nu. Förutom att jag hade inskrivningssamtal i måndags har jag inte varit med om något annat alls på avdelningen. Tackar för att jag fick göra min examinatoriska sit-in på onsdagen och att jag kunde gå på mottagning vid ett par tillfällen, för så mycket mer har man inte fått ut.

Jag blev lovad att assistera på en stor operation, jag skrev in patienten, läste på om ingreppet och på tisdagens eftermiddag var det då dags.

När jag så kom till operationsavdelningen och skulle till och tvätta mig så tittar två personer på min namnskylt och sedan på mitt ansikte.

Den ena personen var en överläkare och den andra en AT-läkare.

Tydligen var det synd om AT-läkaren för att hon hade fått sitta på avdelningen hela förmiddagen, så överläkaren tyckte att hon skulle få assistera på operationen istället för mig.

"Jaha", tänkte jag. Jag hade själv suttit på avdelningen och förberett mig hela förmiddagen för att få assistera på operationen.

Jag tog på mig munskyddet, för att så gott det gick dölja min besvikelse över det hela, men jag tror mina ögon avslöjade mig, för då slängde överläkaren ur sig att man måste vara påläst för att få ut någonting av assistera på operationer.

Jag vet att jag var mer påläst på patienten ifråga och jag undrar om jag inte var mer påläst på själva ingreppet också, om vi jämför med AT-doktorn.

Efter denna händelse har min entusiasm sakta men säkert runnit ut i sanden.

Varje morgon har jag lyckats bli positiv igen, men morgonronderna har dödat varenda positiv tanke för att ge plats åt bitterhet.

Nu håller jag mig borta från avdelningen, försöker undvika pappersarbete som inte ger något. Dödar tiden med att hälsa på mitt gamla sommarjobb, gå i trappor och läsa i kursboken.