Att lyssna på Hail to the Thief sent på en söndag

Jag bor ensam i en etta, som en del tycker känns som en tvåa. Jag trivs med att bo ensam där och jag tror nog att värden skruvat upp värmen nu också, jag har vaknat överhettad två nätter den senaste veckan och den ena gången patologiskt nog diagnosticerat mig med tyreotoxikos. Anledningen till detta är att jag tidigare var tvungen att ligga med duntofflor, överkast, långkalsonger, filt och t-tröja för att inte frysa under nätterna. Så när nu elementen utstrålar värme istället för kyla vaknar jag svettig om nätterna och mitt beteende med alla filtar och tofflor är så djupt rotat att jag inte kan sluta med det.

Men jag är glad för detta, förra vintern klagade jag flera gånger på den snåla värmen. Antagligen var jag inte ensam om att frysa i detta 70-talshus med röd tegelfasad.

Jag trivs rätt bra med att bo ensam, jag satt nyss och föreställde mig hur det skulle vara att ha någon nära hela tiden. Jag skulle inte lika frisläppt dansa och sjunga som jag gör. Nu gör jag det väldigt ostrukturerat och impulsivt, skulle jag ha publik skulle jag nog mer tänka på uppvisningens sevärdhet, bli självmedveten, osäker och förlora nöjet. Eller mitt stirrande genom köksfönstret vid frukosten, hur skulle det fortgå om jag hade en människa framför mig varje morgon? En av mina mest trivsamma stunder på dagen skulle förändras i sin självaste grund!