Solen skiner, det är vår, brisen fläktar och cykelvägarna är prydda med krossat glas

Min mamma tycker att jag ser för allvarligt på saker och ting, att jag ska vara mer lättsam och så.



Men jag tycker det är svårt. Det krävs energi för att vara lättsam, energi som jag inte har. Jag dräneras så ofta. När jag har dåliga diabetesdagar och tänker på alla hemskheter jag kan drabbas av.

Denna extra, oavlönade syssla jag inte alls har valt själv. Diabetes.

Diabetessköterskan säger att diabetes idag har en bra prognos.

Men jag litar inte på henne tyvärr. Jag vet inte varför.



Men jag är inte hopplös och jag tycker inte att det är hopplöst.

Har märkt att våren gjort mig lite piggare, lite mindre bitter och jag ser lite fler möjligheter.



Och efter ett inlägg som det här kommer ett mail från morsan som ett brev på posten...