Choklad, sprit och lite trötthet

Eftersom jag sitter uppe och skriver denna sena timma kan det nog betyda att jag har varit på kalas eller nåt sånt.

Så är faktiskt fallet.

Och jag sitter nu och konstaterar, med en bit mörk choklad (den där med kakaoflisor i sig) i munnen, att den smakar lite grann som Laphroaig. Jag säger inte att smakerna är helt identiska, men jag kommer onekligen att tänka på Laphroaig när jag har chokladbiten i munnen. Kanske är det för att någon skvätt Laphroaig har passerat mina läppar denna trevliga kväll, men ändå.
Konstigt är det i alla fall att jag tycker chokladen är sjukt god och wiskyn är si och så (intressant att dricka men inte så god), om det nu är så att smakerna är lika.

God natt.

Fika på Villan imorgon söndag.
Gå på det.
12-16 på eftermiddagen.

En höstlegend

Jag sitter här och suger på några sesamfrön som fortfarande är kvar i munnen sen min lunch. Testade att ugnsgrilla en laxbit som vänts i lite sesamfrö.
Det blev gott.

Dagen är bra, kanske lite mulen men träden eldar upp utsikten med lite vackra höstlöv.

Börjar bli laddad inför kvällens Oktoberfest på Ålidhem.

Grizzlymannen och jag

Ikväll var jag för trött för att hänga med ner på stan, så det fick bli en liten film istället.
Grizzly Man.

Filmen bygger på miljö-/björnaktivisten Timothy Treadwells efterlämnade band. Lite som The Blair Witch Project, fast bättre, mer intressant och på riktigt. Regisserad (för även dokumentärer är ju regisserade) av Werner Herzog, en filmskapare jag gillar.

Treadwell spelade in en hel del naturfilmer i Alaska och hans liv slutade några timmar efter de sista klippen, han blev uppäten av en grizzlybjörn. Detta är ingen spoiler, för filmens dramaturgi bygger inte på huruvida han kommer att överleva eller ej, utan mer på hans personlighet och engagemang.

Jag gillar hela filmen, var en naturfilmsjunkie när jag var mindre, men andra människor kan uppskatta den också. För det är inte bara natur, det är även människans relation till naturen och framörallt grizzlymannens relation, till både natur och mänsklig civilisation. Jag skulle vilja kalla honom totalt vrickad, men gör nog inte det, för han verkade leva sitt liv till fullo och det finns inget galet i det egentligen.
Dock så har jag invändningar på hur respektlös han verkade vara mot naturen.

Nåja.
Långt textstycke om en liten film man borde se istället för att läsa om.

Idag talade vi om döden i skolan.

Kent och jag

Det är inget fel på bandet kent, visserligen kommer de från Eskilstuna (och kanske är det inga fel på Eskilstuna för den delen heller), men jag känner mig så himla 30 när jag viker tvätt och lyssnar på dem samtidigt.

Nåja, någon dag blir jag förhoppningsvis trettio år.

Skriverier

Jag har gjort några försök att skriva en berättelse, typ en novell eller nåt i den stilen, men efter bara några stycken får jag svårt att komma på saker att skriva och framförallt tycker jag att det är tråkigt att läsa det jag har skrivit.

Fan.

Vildmarken

Efter att ha gjort uttryck för att vara en negativ och pessimistisk jävel i förra inlägget vill jag nu slå ett slag för att springa vilse i skogen.

I måndags gav jag mig ut i motionsspåret som ligger utanför Carlshem där jag bor. 9,2 km-spåret såg trevligt ut och det var väldigt trevligt. Ända tills 9,2 km-spåret och 3,5 kilometraren tog skiljda vägar. Då blev det helt plötsligt svårare.
Sprang gjorde jag i godan ro tills jag satte foten på spåret/stigen och sjönk ner i det alldeles för våta underlaget. Jag befann mig på ett spår i nån jävla myr!
Istället för att springa tillbaka helt och hållet därifrån jag kom bestämde jag mig för lite random running på skogsstigar. Över stock, sten och myrstack. Fick se en del svamp och ett otal stigar som ledde ut i intet.

Var riktigt vilsen stundtals, kanske inte lika vilsen som den berusade renen jag träffade i lördags kväll, men tillräckligt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta historien, för det känns som den borde tagit slut för länge sen...

Hursomhelst, jag kom fram till någon grusväg, tog en repa i utkanten av Tomtebo och vände kosen hemåt. Sen åt jag mat.

En onsdagskväll och jag är trött

Grannarna mitt emot i trappuppgången har fest verkar det som. TJEJFEST.
Det är inte av upphetsning jag skriver med stora bokstäver utan av förtvivlan.
Tjo och tjim.

Varken soja eller rågbröd till kvällsmat

men det doftar ljuvligt från köket, laxen ligger i ugnen tillsammans med en massa annat smått och gott.

Den perfekta uppladdningen inför lite basspelande ikväll. Har inte vidrört henne på hela sommaren. Basen alltså.

Soja, rågbröd och onani

Det kanske låter som innehållet i en avantgardistisk japansk långfilm, men är receptet på hur man förebygger cancer i prostata.
Dock så verkar det bästa sättet att förebygga prostatacancer vara att dö tidigt, för med åldern får sjukt många män små neoplasier i prostata (mest ofarliga, men vem vill ha cancer?)

Den senaste veckan har fokus i skolan legat på prostatacancer, men idag hade vi genom gång på det caset, så nu är vi inne på bröstcancer.

Lite härlig 80-talspop

Idag upptäckte jag låten Red Sleeping Beauty av bandet McCarthy, bandet är döpt efter den berömda amerikanen som inte gillade marxister så mycket.

Mycket mer har jag inte fått ut av livet idag.

Rätt dåligt egentligen.

Världens smalaste muslim har talat, och han bor i Närke

"– Jag har fastat sedan jag var tolv år gammal. Då bodde jag i Irak, säger affärsmannen Omran Hashem som tar fastemånaden ramadan på fullaste allvar."

http://www.na.se/artikel.asp?intId=1382282

Väl i tiden blev brödet klart

för när jag tog ut limporna ur ugnen så var blodsockret lagom lågt.

Lingonveckans första avkastning

I morse kokade jag bitterljuv lingonsylt och nyss satte jag in lingonbröd på gräddning. Jag hyser stora förhoppningar på brödet, degen smakade ljuvligt. Som en blomsteräng ser ut, typ.

Börjar redan känna mig på bra mycket bättre humör än igår. Hade köpt biljett till en spelning på Shape up, men jag var verkligen inte upplagd för att gå ut. Så det gick som det gick, hade svårt att gå upp i morse. För mig blev lingonbestyren det som lockade upp mig ur sänghalmen.

Terapi:

En del skryter något förfärligt, och ibland skryter till och med skogen, men när den gör det så är det bara av godo

Igår var vi ju ute och friluftade, här finns bilder. Klick!

Glass i stora lass

Ja, då var det dags för hemgjord glass. För den stod Filip och Staffan, den var god, galet god och jag har ju diabetes för i helvete!

Smakerna:
* Ananas/choklad (ananasjuice, burkananas och krossad choklad)
* Vanilj (på riktig vaniljstång)
* Kaffe (på kaffebönor och kaffelikör)
* Choklad (på 70% choklad nedsmält med smeten innan infrysning)

Innan jag ids lägga mig ska jag mäta mitt blodsocker och förfäras.

Dagens blåbär

Eftersom vi gav oss ut i skogen för att plocka svamp och det fanns en himla massa lingon så sitter jag nu och äter blåbär i långfil med lite strösötningsmedel. Hur nöjd som helst är jag.

Bilden kanske ser lite sned ut, men när den ligger på min hårddisk och när jag tog den så var den 90 grader mer rätt. Internet.

Det blev förstås en del lingon och lite svamp också, vi var ju trotsallt ute i några timmar.
Vi avnjöt dessutom en fin fika på ett berg med en massa lavar. Kanske var äggmackan och kaffet där på hällen dagens höjdpunkt.

Men på tangentbordet stod det still

Vi fick testa på EKG idag. Mitt hjärta verkar fungera som det ska, maskinen tyckte dock att jag hade en något långsam sinusrytm. Sinusrytm är helt normalt, men min rytm var tydligen så långsam att maskinen var tvungen att anmärka.

Hade tänkt att dagen skulle rendera i mer inspiration, men man blir trött av att gå upp tidigt och slita i skolan.

Tycker den aningen bittre kliniske kemisten är en föreläsare helt i min smak. Hans typ har lyst med sin frånvaro på utbildningen.

Söndagens mat och en vals

Har experimenterat lite med blåbär i pannkakssmeten idag, det var lyckat, men det experiment jag håller på med nu vet jag inte hur det kommer att utfalla.

Hade i ingredienserna i fel ordning, fräste löken för länge och jag höll på att missa jordnötssmöret helt.

Dock tror jag det går att äta och det har varit kul att laga maten ändå, jag gjorde det till tonerna av helgens fynd Detektivbyrån, vemodig pop med dragspel i tretakt.

När jag hör tretakt, framförallt ordet tretakt, så minns jag hur min kusin en gång i tiden försökte lära mig dansa vals. Det gick väl sådär hyfsat. Mest mitt fel att det inte blev så värst. Men kul, det var det nog. Det är i alla fall vad jag vill minnas.

The study of Suffering

Efter en vecka av patologi har jag fortfarande inget riktigt hum om hur hösten kommer bli. Jag vet som inte riktigt vad för saker som jag kommer att lära mig, förutom att det förhoppningsvis är massor.
Vad är det för struktur på kursen?
Kommer casen äntligen bli riktigt bra?

Jag har dock hunnit med att fatta att cancertumörer uppstår på ett mycket komplext sätt och att det finns många olika sorters cancrar, särskilt verkar det enligt boken finnas en massa väldigt ovanliga cancersorter. Så finns det naturligtvis många fina molekyler (MYC, p53, p19 [eller var det p16?] och RB etc) att stirra sig blind på.

Idag var det en ganska bra dag, satt en hel del på MB och tog mig igenom slutet på neoplasikapitlet (äntligen!), sen var det uppvisning av obduktionsavdelningen. Riktigt fräscht ställe måste jag säga, patologerna och liken har en ganska fin vy att blicka ut över dessutom.