Metabolismlabb: Paltschviimen

Med risk för felstavning...

Imorgon ska vi genomföra en laboration i metabolismen och min grupp har beslutat att göra en liten studie utav paltschviimen.

Vi ska samlas ett gäng och äta palt tillsammans under trevliga förhållanden, sedan ska det mätas. Jag vet inte riktigt vad som ska mätas än, jag känner mig ganska allienerad i detta lilla projekt just nu, men kanske blir det klarare imorgon. Ett som är säkert är att jag har tänkt skriva blogg om paltschwiimen och mig själv som diabetiker.
Nog om det, skriver mer imorgon.

Idag på dissektionsdemonstrationen hände något jag blev lite förvånad över, jag blixtrade till, kunde en massa saker. Inte till fullo, men bättre än jag trodde. Amanuensen pekade, jag svarade.
Märkte också att det är lättare att konfronteras med liken nu. Det känns inget märkvärdigt alls.

Jag och Filip körde köpmat 2 för 1 på Corona. Hamburgare, uppladdning innan mikroskopering av luftvägarnas vävnader.
Vi satt där inne bredvid ett bord med ett gäng studenter av annan sort än just oss. De diskuterade, var ganska många och ganska högljudda.
Jag och Filip diskuterade en hel del vi också. Våra diskussioner är ofta av väldigt utbildningsinriktad karraktär, vi tycker om att diskutera vår utbildning och vårt yrke och vad vi läser om och människokroppen och ja.. sånt.
Ett par gånger under våran måltid, när våra diskussioner blev som intressantast, så tystnade grannbordet ganska abrupt och en mycket märklig stämning inträdde. Även Filip höll med mig om det.
Det kändes nästan som om grannbordet tystnade för att lyssna på vad vi sa, kanske gjorde de inte det, men det kändes som det.
Det kändes också som, nu när man kanske fick en större publik, att man borde säga något vettigare. Eller i alla fall mindre nördigt, för att ge en bättre bild av oss läkarstudenter, så att säga.
Kanske tyckte grannbordet att vi var fåniga som under kvällstid diskuterade dagens föreläsare. Kanske tyckte de att vi verkade ha en pluggig inställning till livet.
Jag vet inte, de kanske tyckte vi var coola.

Eller så tystnade de bara ett par gånger för att deras egna samtal dog lite, men deras tystnad kändes.