Sommarjobbet

Någon gång i våras blev jag rekommenderad att söka ett semestervikariat på ett demensboende i Örebrotrakten. Först var jag aningen tveksam, men jag sökte och jag blev kallad till intervju.
Jag fick jobbet och ska nu under sommaren titulera mig utbildat vårdbiträde och ta hand om äldre människor.
Första dagen var det utbildning i förflyttningsteknik och såna där lyftar. Det var en riktigt varm dag. Det var mycket korvstoppning och det var många självklarheter typ goddag yxskaft, men det var nog nyttigt.
Det var dessutom rätt trevligt folk där. Vilket jag kanske återkommer med i ett senare inlägg.

Dag 2 var väldigt blandad.
Jag började gå bredvid på boendet. Jag kände att det gick bättre än väntat med det här människovårdandet. Jag har inte svårt att ta i folk och det här med att tilltala folk som hör illa kommer nog att bli bättre. Men det var så mycket saker att lära sig, hålla ordning på. Tvätt hit, städscheman dit och så vidare. Jag var trött och kände mig mer vilsen än vad jag tror många av mina pensionärer gör. Jag kände under vissa stunder att jag nog inte klarar av att hålla reda på allt och samtidigt ta hand om pensionärerna tillräckligt. Men tack vare lite positiv respons från både personal och boende så överlevde jag dagen. På bilresan hem funderade jag dock en hel del över mitt karriärsval. Det lär ju inte bli lättare att vara läkare med allt ansvar det innebär.

De följande två dagarna blev det bättre, jag insåg att det nog inte är omöjligt att lära sig sakerna tillräckligt för att klara av arbetet. Och jag insåg återigen att det ibland är ett himla tacksamt jobb att få vårda människor. Tur att jag ska bli läkare!

Dock så känns det aningen klyschigt att som läkarstuden köra en sväng inom äldreomsorgen. Fast det verkar helt okej ändå.