Anteckningar från ett gästrum

Jag vet inte riktigt hur det här kommer se ut, jag skriver av mina handskrivna anteckningar jag gjorde natten till idag. Jag har inte någon fin handstil och vissa tider på dygnet så fungerar inte mitt sätt att formulera mig helt som det ska.

Wish me good luck!

En liten fundering eller tanke som inspirerades fram under en natt jag inte riktigt kunde sova. 01:02 en onsdagtilltorsdagsnatt.

Ovanför rummet jag sover i nu under sommarlovet så sover hundarna, för övrigt är det mitt gamla sovrum.

Strax innan detta skrivs så väcks jag ur min lätta dåsighet utav att det börjar krafsas golvet ovanför det vill säga mitt tak.

Jag kan inte riktigt förklara den krafsande hundens beteende, men jag börjar förstås att fundera. Antagligen är detta något beteende som har att göra med bobyggande, men det är nog mina egna spekulationer... ta det inte för sanning alltså och det har ändå inte med min poäng att göra.

Hursomhelst. Vi människor med vår hybris vill gärna särskilja oss från djuren genom argumentet att djuren har sina instinkter medan vi däremot beter oss efter vårat förnuft. Denna gudagåva!

Det råder nog ingen större tvekan om att vi människor besitter ett gott "förnuft" på många sätt, ett skarpt intellekt. Till exempel har vi ju uppfunnit atombomben, religionerna och pornografin. Det vet jag inga djur som har lyckats med.

Hursomhelst, igen, jag tänkte att vi människor gillar att kalla oss skapelsens krona och vi menar att vi har en vilja och ett förnuft djuren inte besitter. Tillbaka till hundens krafsande. Hon gör det ju av någon anledning, krafsar. Att hon krafsar på mattan har hon förvisso ingenting för, det retar nog bara upp morsan när hon får fara iväg och leta upp en ny när den gamla är utsliten. Men ute i det fria är ju marken för det mesta täckt av exempelvis jord, som är betydligt bättre att krafsa i om man vill komma någon vart.

Men i alla fall, under de fysiologiska influenserna och förutsättningarna i centrala nervsystemet i form av signalsubstanser, anatomisk struktur, minnen, hormoner, sinnesintryck och så vidare är kanske hundens beteende ett helt och hållet förnuftigt valt beteende. Vi människor blir griniga eller glada av hormoner, till exempel och väljer våra beteenden därefter. Vi kanske inte utför de mest förnuftiga (i andras ögon) beteenden, men för stunden, för oss de mest förnuftiga beteenden.

Att vi tycker att hundens beteende är helt uppåt väggarna beror antagligen mer på att vår begreppsvärld är helt olik hundarnas. Vi lever under helt andra betingelser och ja, vi kanske har lite skarpare intellekt med. Vi är som det så fint heter antropocentriska, vi utgår från våra egna förutsättningar och känslor och dömer de stackars hundarna efter det och tycker att de är dumma, ödmjuka som vi är.

Jag tycker dock inte att någon av hundarna i huset är dumma. De har lukten som sitt bästa sinne och jag synen (antar jag). Det gör att våra intellekt fungerar lite olika.

Godnatt.