Livets mysterier

Vi gluttade på inspelade patientsamtal på video idag, ett moment i PU-kursen. Jag kan inte annat att säga att det var kul och lärorikt att glo på sig själv tala med patienter, men vad har jag för tics? Och hur i helvete kan jag väga 73 kg när jag har så förbannat smala armar?

Ticsen hade jag nog på känn och armarna visste jag redan om, men att se de två fenomenen samtidigt i samma tv-ruta var en uppenbarelse.

Nu ska jag sova, mina öron ringer, vi har spelat musik. Tillsammans.