Fingerat namn, fingerat kön (eller?).
Hur som.
Berit hörde illa, var mycket gammal, kved när vi stack henne, men var en av de roligaste att sköta. Visst fick man torka lite dynga och visste ringde hon mycket, men hon var mycket gullig.
Skulle man vända på henne och ville fråga åt vilket håll hon ville ligga fick man luta sig över henne, leta sig fram till ett öra och gapa så att de andra patienterna i rummet vaknade, ja kanske till och med patienterna i NIVA-salen mittemot (patienter som för övrigt ofta är medvetandesänkta).
Idag fick som sagt Berit flytta till ett vårdhem och lämnade oss med orden "Får jag inte bo kvar här?".
Hon tyckte väl att vi tagit så väl hand om henne.
Jag kramade hennes gamla hand och önskade henne lycka till, sedan var det dags att ta fram ytdesinfektionsmedlet och göra rent den nu tomma sängplatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar