Man befinner sig i någon sorts skymningsland där det inte är riktigt mörkt, fortfarande är ganska varmt sen den heta dagen och tunga basgångar hörs från avlägsna fester eller fönster man just passerar.
Man får en del intryck.
Jag och Carl passerade en grupp människor på Peddan. De hade satt en soffa i brand, de tycktes inte ha så himla galet roligt. De verkade faktiskt inte ha särskilt roligt överhuvudtaget, möjligtvis trevligt. Det fanns minst två digitalkameror framdragna. Någon pratade i mobil och någon annan sa åt den tredje att posera. De tog nog bilder som de dagen efter skulle kunna ha som bevis för andra och kanske framförallt sig själva på att de faktiskt hade haft det galet roligt på Ålidhem.
Att gå på Ålidhem en kväll som denna ger en känslan av att folk strävar efter en sorts anarkistisk feststämning utan att för den skulle vara anarkister till sinnelaget. På vardagarna är de studenter, gymnasister och vad fan de nu har som yrke med sina inlämningsuppgifter, prov och lönebesked; på brännbollsyran blir de galna. Det är i alla fall vad de strävar efter. Galet roliga. En bra början till att bli galet rolig är att dricka mycket alkohol (sprit, vin, öl, cider eller vad fan du nu kan hälla i dig utan att smaken stör alltför mycket), det verkar råda konsensus om den saken. Många klär även ut sig, för är man roligt utklädd så har man roligt, det syns i alla fall på bilderna.
Jag noterade igår, när jag gick hem från Carl vid halv två, att fler människor talade till mig än vad som är brukligt på ett helt år annars. Det var förvisso bara två, men det är inte vanligt att helt okända människor vill en något. Nu hade de druckit alkohol, och alkohol tar bort den svenska hämningen, och då blottar sig helt plötsligt de annars så till synes tysta själarna. Det som är lite synd är att många människor inte är så roliga när de har druckit så mycket att hämningen försvunnit så pass att de kan ta bladet från munnen. När folk är nyktra händer det ganska sällan att de pratar, jag är likadan, är nog för det mesta ganska tyst (även i onyktert tillstånd) i obekanta människors sällskap.
När jag gick förbi skogen mellan Ålidhem och Carlshem så såg jag att det fortfarande fanns några högar kvar av den tappert kämpande snön. Hade nästan svårt att tro att jag i eftermiddags badade i havet.
2 kommentarer:
Gillar iaktagelserna. Alkohol är ett gissel. Det blir roligare att ta bladet från munnen ju nyktrare man är, både för en själv och andra. Det blir dock en intressant stämmning när folk försöker pressa fram nöje ur en fest som är ganska blasé och överspelad.
Du skriver fint.
Det jobbiga tycker jag är att det är så svårt att ta bladet från munnen. Man är rädd att verka konstig på något sätt för att man bryter mönstret.
Tack förresten, för att du tycker jag skriver fint!
Skicka en kommentar