2007-05-27

Soft musik och städning

Denna dag vaknade jag rätt tidigt. Av någon anledning ville jag somna om, jag kunde först inte för mitt liv veta vad det var som fick mig att inte vilja gå upp.
Jag somnade om en stund, kände att jag nog ändå måste ge mig upp, klockan hade börjat närma sig 9:30. Men fortfarande ligger den där obehögskänslan kvar som gör att jag inte vill gå upp.

Jag kliver upp ändå, kunde ju inte komma på vad det var för fel på denna söndag. Sedan kommer jag in i köket, efter att ha traskad igenom den skitiga korridoren. Jag upptäcker vad problemet var.
Det är min städvecka och det är söndag. Att befinna sig på sin städveckesöndag är inte kul. Då är det dags för dammsugning, städning och skurning av korridoren. Hemskt. Särskilt som den personen som har städvecka innan mig flera gånger bestämt sig, under sin städvecka, för att att lämna sitt ansvar och sticka hem till västkusten, Sveriges avskrädeshål hädanefter. Utan att byta städvecka med någon annan och därmed låtit korridorstackaren stå ostädad en vecka extra... till mitt förtret.

Jo och inte nog med det, jag hade tvätttid från 7 till 12. En del hushållspyssel. När jag torkade upp en juicefläck som ingen tydligen velat kännas vid (jag kan inte ha spillt juice, jag slutade dricka juice för mer än tre år sedan) kom jag att tänka på morsan. Kanske var det för att jag fick en sådan lust att skriva post-it-lappar överallt. Jag skrev faktiskt en post-it-lapp angående en hög med disk som blockerat en av diskhoerna i en halv vecka. JA! Inte nog med att disken är i vägen, det är ju en del disk man själv behöver men INTE vill diska därför att någon annan har smutsat ner den!(!)

Jag tänkte som sagt på morsan, det är ju mors dag idag! Grattis mamma, mormor och farmor! (Jag har redan ringt dessutom, till mamma då. Vilken förträfflig son jag är).


I mitt ivriga städande kom jag på att ge tangentbordet en omgång. Det gick väl sådär.

Hade egentligen tänkt skriva en liten recension på Geraldines demo Instead of a Mind men jag trasslade av någon anledning in mig i ett försök att göra en länklista här bredvid till höger med länkar till olika myspace-hak jag gillar. Jag kan inget om webbdesign eller sån skit... det gick åt helvete. Med andra ord.

Jag skippar någon fullödig recension, men jag rekommenderar dem, med en sång som påminner om Björk (vars röst jag blev kär i sommaren 2003), fast mer återhållsam vilket är mycket positivt. Musiken är, med risk för att få en menad komplimang att bli till en förolämpning, sövande. Lågmäld gitarr, inga trummor och lite elektronisk rytm, lagom framträdande bas och lite alla möjliga ljud som får mig att tänka på kalfjället (vilket jag förövrigt inte tror jag besökt än).
Ähh, det går inte att göra en rättvis recension.
Kolla deras myspace istället: Geraldine.

2007-05-26

Eric grisar vidare

bloggportalen.se så fungerar det som så att om man länkar till olika tidningsartiklar så blir man mer synlig.
Ibland så verkar det onekligen som om folk länkar till artiklar bara för att synas, för inte verkar det som om de har något av substans att tillägga.
Idag har vi ett bra exempel i denna Aftonbladet-artikel: Sköt världens fetaste svin.

När man länkar till en artikel hamnar man på en lista med andra som länkat till samma artikel, just denna artikels sådana lista hittar man här.
I den här artikel förfäras jag över att det är en liten j*vla snorunge på 11 år som fällt grisen och får hyllningar från höger och vänster. Jag vill ge all cred åt dem som också sett detta och inte bara slängt in en länk till artikeln för att synas på bloggportalen. (T.ex: Fredrik Johanssons Blogg och Puckosmulan).

Men ni andra?

Hämtat ur en blogg jag inte nämner namnet på:
"Svin
Många svin passerar min blogg. Det här är ett rejält svin. SVIN"


(SVIN är alltså länken till den där artikeln, mer var det inte i det blogginlägget)


Visst, jag tycker också att det är trevligt med läsare på min blogg. Men har jag inget att läsa vet jag inte om det är någon vits att ha läsare. Jag menar, skriver man som i ovan citerade blogginlägg, vad ska man då ha läsare till?

Nu har jag lågt blodsocker.

Brännbollsyran; några bilder del 1.

Man har hört ryktena om brännbollsyran, här är några av bilderna från min första kväll på Umeås brännbollsyra:

Jag, Carl och Tobbe (de två är klasskamrater till mig) inledde kvällen med att grilla hos Tobbes kompis Elin. Zebra, tonfisk, känguru och kyckling. Halva jävla Skansen var på tallriken. Gott var det. Med pepparsås och rotfruktsgratäng är nu ribban högt satt för den fortsatta grillsommaren.
Med pipan i högsta hugg på väg från grillningen i Carlshem till festiviteterna i Ålidhem. Vi anade att vi var nära när vi hörde skriken.
Vi gjorde ett litet stopp hemma hos Carl. Han visade mig sin Beefheart-plånka...
Men i hans korridor ekade det tomt...
Tur då att en studentikos orkester spelade musik på Fysikgränd (som är haket om man ska vara i Ålidhem på brännbollsyran). Vid det här laget var vi aningens förbittrade över att polisen hällt ut vår öl som vi gick och sörplade på.
Det var klassfest på Geografigränd. Det var trevligt där, men utomhuset lockade.
T-shirten jag inte upptäckte var snygg förrän nu. Men nu var det utomhuset som gällde!Karl och Carl. Karl har koll på klockan. Exakt koll.Heilar hon eller vill hon dölja något för kameran? Har ingen aning om vad hon är för en. Karl är en i min klass bye the way. Carl lättar lite på trycket, Karl ställer upp några cyklar som vältes av ett gäng kvinnor som lånat buskaget ett ögonblick. Karl är en vän av ordning.
Trots att det är soligt på dagarna är det rätt kallt på kvällarna.
Ett punkband spelade ute i det fria. Vad den här gossen gör förtäljer inte historien.
Fysikgränd (två okända karlar och Carl).
Otäckt nära stället vi blev blåsta på vår öl av de elaka poliserna i Ålidhems centrum skulle vi bestämma vad nästa anhalt var.
Efter en stunds överläggningar bar det iväg till Origo (naturvetarnas och teknisternas fina nya kårhus). Henrik bar iväg med Helene.
Alla måste vi kissa ibland (vid det här laget börjar Carl ha invändningar på mitt fotograferande),
Alla måste vi kissa ibland. Som sagt.
Origos dansgolv ekar lika tomt som Carls korridor. Rammstein och nittitalstechno är kanske inte så lockande. Men var håller männskorna hus?
Henrik säger att han aldrig blir bra på bild. Här blev han helt okej.
Om glaset är halvtomt går väl att diskutera. Jag är vid det här laget halvfull och beger mig hemåt. Strax innan två.

För den som inte fick nog: Min bilddagbok

2007-05-25

Blodomloppet


Jag höll på att glömma!

Igår sprang jag Blodomloppet med mitt lag MedLöparna (såna här idrottsevenemang dräller av fyndiga lagnamn... ett exempel, också från Blodomloppet: Blodpuddingarna).

Förutom jag själv var även Andreas, Oskar och Filip med.

Här är resultatlistan. Jag kom på 97:e plats i herrarnas 10 km-lopp. 47.16 var min tid.

UMELAN

Jag undrar om de som gjort denna har gjort den med humor eller ej:

2007-05-22

Anteckningar från ett bibliotek

Det är bara att klicka på bilden:

Sen fick jag ett trevligt mail idag: "The Work Of Director Michel Gondry - DVD Video har skickats. Räkna med en leveranstid på upp 7 till 10 dagar."

2007-05-21

The thousandth and tenth day of the human totem pole

I perioder, jag vet inte om jag vill kalla dem bra perioder på något sätt, så brukar min hjärna ha en god förmåga att fabricera liknelser på löpande band på ett sätt som skulle fått Mr Ford imponerad. Om han så bara inte gått och dött så där opassligt. Den räven!

Nu är jag nog inte direkt i någon sådan period men jag drog lite paralleller ute på min kvällspromenad igår. De var mellan uttrycket "att rätta munnen efter matsäcken" (eller hur det nu lyder) och saker och ting i livet i stort.
Jag varnar nu känsliga läsare, för det som följer kan uppfattas som banalare än mycket annat här i bloggosfären.

Jag tänkte så här, gåendes på den där gångbanan som går genom skogen mellan Ålidhem och Mariehem (ja den som löper rätt nära Nydalasjön), att visst kanske man ska rätta munnen efter matsäcken. Gnälla mindre och så. Jag är trött på gnäll och även om jag är rätt gnällig ibland så tror jag nog att jag kan ta och kasta en och annan sten.

Att man inte alltid har mycket till val här i livet är ett faktum så gott som något och att gnälla gör sällan saker och ting bättre. Men ibland när man har hamnat i situationer som känns träliga och med matsäckar som känns totalt genomruttna, ja då är det en själv man har att skylla. Ibland får man fan tänka efter vad det är för en matsäck man har tillrett. Eller har man ens försökt göra sin egen matsäck? En del tror att matsäcken bara kommer fullastad med godsaker utan att man ens behöver lägga två strån i kors, så är det alldeles för sällan. Jag kan mig inte minnas sista gången skeppet kom lastat utan min påverkan. Okej, nu ska jag akta mig för att sätta mig i självgodhetens högsäte igen, hur lockande det än må vara.
Men som jag ser det just nu är det mesta som är bra i mitt liv just nu inget som kommit gratis (däremot ska jag erkänna att jag skattar mig väldigt tacksam för de personer som gjort saker och ting möjligt, allt från VHS, kurskamrater, vänner och föräldrar).
Men jag fick packa mina väskor och dra till Umeå. Jag har fått kämpa emot min blyghet. Jag har fått träna min sociala förmåga på ett sätt jag inte trodde jag någonsin skulle göra. Jag är långt ifrån framme och jag tror aldrig jag kommer fram. Alla trampar vi på här i livet, ibland känns det tradigt (det har gjort det för mig en period nu, men jag tror jag är ur det nu) men man ska akta sig för att sluta utvecklas.

Men vad ska man göra för att må bra egentligen, för att få den där matsäcken man bara längtar efter att sätta sig med på sitt sittunderlag i mossan?

Det kom jag faktiskt inte på där under min lilla kvällspromenad och det förtjänar minst ett helt eget inlägg. Minst.

Dagens låttriplett:
* She's too much for my mirror - Captain Beefheart (karln är ju förfan galen och jag finner mig spontanle stup i ett när han kommer igång på min iPod!)
* Indian Summer - Manic Street Preachers (Jag älskar när deras melodier sväller på som värst. "Maybe this summer will come and clear our minds to find the impulse to love the sunshine").
* Los Angeles - Frank Black (Bra helt enkelt).

2007-05-20

Idag är det sol II ver 1.02

Det börjar verkligen bli grönt ute nu och solen skiner som om det vore för glatta livet, jag kommer inte klara av att sitta inne länge till.
Det känns som om den här söndagen kan bli riktigt bra. Jag har tänkt ta det ganska lugnt med pluggandet. Lägga det på en lite mer avslappnad nivå, så att jag orkar med det intensiva pluggandet som väntar till veckan.

Ränner snart iväg till MB för att plocka upp Aina och Ludvig för söndagsfika på Villan. Om jag kommer plugga på MB återstår väl att se. Solen är väldigt lockande.


Ps. Och sen vill jag bara säga det att Dynamiska duons golden experience har gjort ett inlägg om gårdagens aktiviteter. Ds.

2007-05-17

I take a walk outside


Man blir seg i huvudet av att plugga en hel dag i en liten lägenhet med ett gäng andra läkarstudenter. Men vad gör man inte om MB är stängt.

Man blir lite seg i huvudet om man knaprar antihistaminer. Men vad gör man inte om björkarna sätter igång och sprida sin säd. Tänk att varje jävla pollen är en liten, liten kapsel med en liten spermie i. När kapseln träffar sitt mål, honblomman, släpper den ut spermien som simmar iväg och befruktar ägget. Sen blir det ett litet frö som kan bli ett nytt träd.
Det är nästan lite poetiskt, men ha det i åtanke nästa gång det pollineras. Spermier.

Hur som helst. All denna seghet försvann när jag gick på kvällspromenad i solskenet. Klådan försvann ur ögonen. Jag kan nog tänka mig att plugga även imorgon. Men med ett bättre upplägg.

I helgen kan det bli riktigt kul.
Kisen V's band spelar imorgon. Det ska bli skoj att se.
På lördag är det Club Zoo, det finns en hel del annat uppdukat med, så vi får se hur det blir med den saken.

2007-05-16

Efter ett gupp i vägen

Idag fick jag då äntligen mitt schema för sommarjobbet på demensboendet utanför Örebro. Efter att ha katalogiserat muskler halva dagen, palperat övre extremiteten andra halvan och käkat mat och umgåtts med Aina och Henrik efter det, så ser schemat ut som jag vet inte vad... ett myller av myror. Dansande runt som om det vore midsommar i Dalarna, eller nåt.
Jag har lovat mig att jag ska sätta mig ner och försöka begripa mig på det där schemat någon dag. Jag borde verkligen göra det. Lämpligen imorgon.

Det finns mycket annat jag borde. Betala en räkning, ringa återbud hos tandläkaren, skaffa skjorta till min kostym... köpa tyg till min väska jag ska sy, eller vem det nu blir som får sy den åt mig, jag har inte sytt på symaskin särskilt mycket sedan grundskolan. Tyvärr. Men en väska ska det banne mig bli i vilket fall som helst, någon gång. Kanske efter duggan, kanske innan. Någon sorts terapi, avkoppling från skolan. Det är på sätt och vis skönt att gå en utbildning med lite tempo, man får saker gjorda. Soffar inte till sig. Man utvecklas förhoppningsvis.
Men man måste också lära sig att koppla av. (För mig är detta ett sätt att koppla av, att skriva alltså, och lyssna på musik förstås. Just nu: Queens of the Stone Age - How to handle a Rope).

Jag är grymt tacksam för de vänner här uppe som är ett stöd. Som tog emot mig efter min lilla lufttur.
Jag är inte så ledsen längre, inte arg heller och min bitterhet är fylld med en rejäl dos humor (vilket jag hoppas syns).

Jag är en erfarenhet, förhoppningsvis någon god vän och några nya synvinklar rikare. Jag behöver inte ens anstränga mig för att tänka positivt, detta är genuint.

Men det är klart, har man ätit en delikat kyckling med klyftpotatis och till det en vitlöksdrypande tsatziki (kommer rätt bokstav på rätt plats nu?) och i ruskigt gott sällskap så kan det vara svårt att sätta sig och klaga.

2007-05-14

Svarta hål

Jag skrev ett inlägg jag kände mig oförskämt nöjd med. Och det straffade sig. Hade det inte försvunnit ut i universum hade jag inte skrivit det här.

Den här dagen har fan tagit på mina krafter.

Så regnade det på mig när jag gick till ICA, Weeping Willows spelade en sorglig låt och ja, bara den promenaden var denna dag så i ett nötskal att jag inte kunnat få till det bättre i min fantasi.

Håll till godo gott folk, nu är jag på dåligt humör. Och jag har anledning till det.

Bäckengördeln

Ja, jag ska sätta mig med boken om benet snart och förbereda mig för dagens övningar i funktionell anatomi. Men först ska det skrivas lite.

Jag drömde inatt något otäckt. Jag var på jobbintervju för sommarjobb på något alkoholisthem då de som intervjuar mig lika plötsligt som olägligt sätter igång att förhöra mig på bäckenets anatomi. Eric ser du här vilken struktur det är jag pekar på? Nähä? Dåså, synd för dig. (Okej, det kanske inte är den exakta rekonstruktionen av drömmen, men det är svårt att granska källan).

Usch.

Ps. Jag tror det är kört med det där sommarjobbet jag sökte i drömmen. Ds.

2007-05-13

MacGyver m.fl.

När det kommer till humor tycker jag att tjyvlyssnat.se är sisådär häftigt. Det känns liksom påhittat på något sätt. En del guldkorn har jag dock fått se.

Men en blogg som bara dräller med roliga grejer (förutom favoriten En gädda i rejäla skor) är 6bilder.se/:
Melodifestival
MacGyver! - Är man uppvuxen med Mackan så är man.
Baktiden

Det finns mycket att ta av.

Min brist på liv - Bloggen

Det känns som om jag skulle kunna skriva en lång blogg om schlagerfenomenet. Jag hade en lång diskussion med herr F på vägen hem från Ålidhem igår om schlagerfiering utav musik. Men jag känner att jag nog inte har något nytt att tillföra. Schlagern får sin uppmärksamhet ändå, folk kan läsa om eländet på dagstidningarnas hemsidor, andra bloggar och var som helst. Så mitt schlagerbloggande slutar nog här. Punkt.

Eller förresten: Nöjda förlorare. Är man nöjd är man väl ingen förlorare?


Jag har funderat lite på mitt bloggande. När allt kommer omkring vet jag inte varför jag ständigt sitter här och skriver nya inlägg, skickar kommentarer till andra bloggar jag läser och så vidare. Har jag bara ett stort behov av att synas? Jag har ett stort behov av att få uppmärksamhet har jag upptäckt.
Jag har också ett stort behov av att skriva, har så många tankar som snurrar runt i huvudet hela tiden och får jag inte ner dem i skrift så slutar de inte snurra.
Jag tycker också att det är grymt kul att läsa vad andra tycker och tänker. Jag tycker om att läsa bra bloggar, jag tycker om att störa mig på dåliga bloggar.

Mycket skit har blivit skrivet, vissa saker ångrar jag att jag har publicerat till allmän beskådan även om det inte är så hiskeligt många som läser min blogg. Ibland har jag tyckt till om saker jag inte tycker någonting om bara för att ha något att skriva om. Det känns nästan som om jag gör det nu.
Jag har funderat på att lägga ner skrivandet, eller i alla fall dra ner på det rejält. Bara skriva när jag har något jag verkligen brinner för att få upp på nätet. Jag har försökt. Men det slutar alltid med att jag sätter mig här och skriver något mediokert inlägg om ingenting. Jag kommer aldrig få till det där stora inlägget som jag känner mig nöjd med. Det blir bara halvmesyrer av allting.

Nu såg jag just paralleller i bloggandet och mitt kärleksliv, men istället för att självömka ska jag nu borsta tänderna och se vad denna soliga söndag har dukat fram.

2007-05-12

Farväl Falkenberg

Farväl Falkenberg. Vi såg på Farväl Falkenberg.

Jag blev överraskad av hur mörk den var och under en scen i filmen skar det till något fruktansvärt i mig. Minnen, känslor och tankar från den där jävla sommaren för några år sedan kommer tillbaka.
På samma gång som filmen väckte det gamla till liv för en stund så påminde den mig hur bra jag har det nu.

Filmen var bra.

Nu måste jag äta frukost.

2007-05-11

Tårta


Trots att jag var trött och trots situationen så lyckades jag hålla mig från att ordvitsa om "Tårta på tårta".
Och tur var väl det, Aina fyllde ju år.
Nu väntar lite tvätt.

2007-05-09

dropphand-klohand-aphand

Nu skiter jag snart i det här, i alla fall för en stund. Väggarna inbjuder till klättring. Jag måste gå på promenad. Nu!

Det vrider sig i min mage.

Vi ska lära oss armens anatomi. En himla massa grejer; muskler, ben, nerver, lymfkärl, blodkärl och fascior.
Men jag kan inte tänka på det, finns annat som känns mycket viktigare att tänka på. Mycket roligare att tänka på.

Jag tuggar febrilt på mitt tuggummi. Jag kommer inte på något roligt att skriva. Skriver bara. Bara skit. Jag skriver bara skit.

2007-05-07

Comets on Fire

Jag gillar musik som det är drag i, jag gillar när den svävar ut och jag har nu upptäckt Comets on Fire, med rötterna i klassisk rock. Fick deras skiva Blue Cathedral från 2004 utav min farsa (vilken farsa man har!). Jag tänker inte orda mycket mer.
Ett hett tips för den som gillar psykedelisk sexti- och sjuttitalsrock.

Har inte givit CD:n många genomlyssningar än, men detta är fan bra. Fan va bra!

Sen tror jag att jag hittade min idol när jag surfade runt på deras Myspace:


Myspace-Comets on Fire

Svåra och enkla val

Det ska vara rättvisemärkt. Det ska vara kravmärkt. Kaffet alltså, det är en sak jag tror på. Det smakar dessutom godare på nåt konstigt vis.

Men nu när man ska vara mer etisk i sitt kaffedrickande så är dock valmöjligheterna inte helt utsuddade, man står fortfarande på ICA och velar. Zoega går bort, Nestlé är inte min skit. Å andra sidan är det svårt att inte plocka Nestlé, de äger ju alla möjliga märken.

Då står valet mellan Löfbergs Lila och Gevalia.
Eller vänta förresten, det valet är nog inte såå svårt det heller.

Jag hatar Färjestad mer än jag hatar Brynäs.
That settles it.
Dessutom är Gevalia något billigare.

2007-05-06

Ganska bra ändå

Fenomenet Skogisfika.
Jag sitter nu här, överlevare av ett huggarmål. Jag kommer inte behöva äta på ett tag.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva.
Dagens inlägg skulle kunna bli en modeblogg, jag letade kostym och köpte mig ett par skor igår.
Det skulle kunna bli en musikblogg, jag har börjat utforska The Beatles på allvar en gång för alla.
Det skulle kunna bli en relationsblogg, med mina neuroser, rosa drömmar och det skimmer som har kantat mina sinnesintryck de senaste dagarna.
Det skulle kunna bli en festblogg, vi var ute och upptäckte Umeås uteliv, köer och portvakter (en riktigt surkärring bl.a.).

Nej, det får bli lite Preussisk arkitektur. Andreas visade mig under sin korridorsfest en bok med sådant eftersom jag har preussiskt påbrå.
Vi tummade på att vi ska åka till Berlin (Öst-Berlin företrädelsevis) på sommarlovet efter termin 6. Det skulle kunna bli hur kul som helst.
Jag gillar Berlin.


Musik som gett mig rysningar idag:
Pink Floyd - Time Ett vansinnigt vackert gitarrsolo som efter en stycke får sällskap av vacker körsång.
The Beatles - A Day In The Life När låten växlar mellan minimalism och symfoniorkestermaximalism. Helt underbart. Och John Lennons röst!

2007-05-04

A day in the life

Vad får en människa att göra högskoleprovet sju-åtta gånger för att komma in på läkarprogrammet?
Vad får en människa att kolla på döda människor bara för att klara läkarprogrammet?
Och vad fan får samma människa att gå till läkarvillan och jobba 10 timmar efter en nio-till-fyra-dag i skolan?
Trots att jag är denna människa och har tillgång till dess hjärnan 24/7 så har jag inget riktigt bra svar på det. Det enda jag kan säga är att jag för det mesta trivs med detta.
Men i alla fall. Torsdagen den tredje maj var en lång dag. Ytterligare en av mina galna torsdagar. Jag började med att läsa i Textbook of Medical Physiology (Guyton & Hall) om parathyroideahormon (PTH) och dess påverkan på skelettet och kalciumhalten i blodet. Till att börja med gillar jag boken. Det kan jag inte förneka trots att den ser lite skrämmande ut.

Så här ser det ut när man läser i fysiologiboken klockan tidigtpåmorgonen.



Sedan bar det iväg till KB3B1 för en föreläsning i bålens rörelseapparats anatomi. En massa ryggkotor (vertebrae).


Efter lunch pratade vi om döden, organdonation och så fick vi titta på ett "humanpreparat" (ett lik, ett balsamerat sådant). Jag hyser en stor tacksamhet till dessa vänliga människor som donerar sina kroppar till medicinsk undervisning. Det var en speciell upplevelse att se den döda kroppen. Jag har varit med förut. Tre döda människor har jag fått se. Men det är ändå en speciell känsla. Men det var rätt odramatiskt.


Tvära kast.


Efter allt prat om döden skulle jag servera mat på en disputationsfest (jag tvättade händerna rätt noga). Det innebar att jag jobbade med allt från disk, servering, städning och garderob i sammanlagt tio timmar. Det var kul och vi fick oxfilé, och tur var väl det. Några stora pengar gör man sig inte när man jobbar på Villan. Vår lön är vad gästerna lämnar i dricks. Ibland undrar jag om de är medvetna om det för just denna gång blev det 20 kronor per skalle i personalen.


Trots att jag kom hem vid tre på natten och trots att jag var tvungen att gå upp strax efter sex för en föreläsning kvart över åtta (fortsättningen på gårdagens föreläsning, denna gång med en massa muskler och sånt) så tycker jag att det var värt det.

Så här ser det ut när man kommer hem klockan tre på morgonen och tar sig ett danssteg och undrar var i helvete energin till det danssteget kom ifrån.

Idag blev det segt, jag gick och la mig direkt när jag kom hem från skolan, sov fram tills nu ungefär.

2007-05-02

Roskildefestivalen

Då börjar det dra ihop sig att köpa biljetten till den sköna festivalen. Min första riktiga semestervecka i sommar. Har planerat in sommarjobb direkt efter det att skolan slutat.
Fan vad kul vi ska ha!
Ska bara kolla vilka det är som drar ner dit i år så jag inte står där alldeles ensam med en biljett och gråter blod i gyttjan.

Idag hade jag en sån där dag igen, en sån där dag man får lust att peta någon i ögat bara för att man stör sig på småsaker... jag sov väldigt lite inatt. För vanliga dagar brukar jag inte bry mig. Dagen räddades av några sms.

Imorgon blir det heldag i skolan följt av ett arbetspass på läkarvillan. Nån disputationsfest, hoppas man blir bjuden på mat.

2007-05-01

Skitsnacksteorin


Det är svårt att beskriva mitt rum och atmosfären där just nu. Jag sitter framför datorn och ska försöka teckna ner några tankar jag har haft på lager.

Jag har taklampan tänd och sänglampan reflekteras i dataskärmen. Jag har precis läst färdigt kapitlet om ben och brosk i histologiboken. Gjort rosa understrykningar i boken där jag trott mig se något nyttigt. Jag tycker det är kul att plugga och känner att jag är på rätt utbildning.
Jag har under dagens gång, ja även under pluggandet, lyssnat på Captain Beefheart-skivan Trout Mask Replica. Jag har lyssnat på den flera gånger idag och börjar nu hitta den. Den blir bättre och bättre, men vid en första anblick (eller anlyssning kanske?) är det kaos. För den som verkligen vill veta under vilka omständigheter min hjärna arbetat idag borde verkligen försöka lyssna på den skivan. Den är inte riktigt klok.
Nå i alla fall, med det ovan skrivna som en sorts ursäkt eller i alla fall förklaring till mina kommande tankegångar så sätter jag igång.
Jag tillhör den skara människor som gillar att snacka skit om folk. Och eftersom jag är uppbringad i ett samhälle med judisk-kristna värderingar så är skitsnack fel redan på ryggmärgsnivå. Men det förtar ju inte nöjet med att snacka skit om folk, man skäms bara lite mer efteråt (kanske). Om vi ska ta in sociobiologiska tankegångar så måste det ju finnas en förklaring till varför vi tycker det är så roligt att snacka skit om andra individer. Det är detta jag har funderat på ett tag. Varför vi snackar skit om varandra.
Min hypotes är att genom att snacka skit om andra med andra så bondar man. Man lär känna varandra. Man lär inte känna personen man snackar skit om bättre. Man lära känna den man snackar med bättre.
Person A snackar skit med B om person C. Genom att A drar upp en massa dåliga sidor hos C så förmedlar A sina värderingar och funderingar kring dessa till B. B har möjlighet att svara på värderingarna genom att snacka om C eller kanske ta in person D. Banden mellan A och B kan bli starkare. De kan bli svagare också, det beror på hur pass väl deras värderingar passar ihop.
Att snacka skit är alltså på vissa plan bra. Men rättfärdigar detta skitsnack?
Det är svårt att säga, man ska vara försiktig. Jag tycker om att snacka skit, jag kommer fortsätta med det. Jag tycker det är grymt kul att diskutera medmänniskors kufiska beteenden. Men man får inte glömma att skitsnack bara är skitsnack, inte en domstol där ens bemötande av person C skall avgöras. Man ska aldrig döma någon utan att låta den försvara sig, så att säga. Detta känns aningen flummigt kanske, det är nog flummigt.
Kommentera gärna om jag är helt ute och cyklar.